Vad är de med mig?

Hela gymnasiet var jag en ensam varg, älskade att vara ensam. Att bara krypa ner under filten med en bra film, tända ljus och äta nå gott.. Ja jag älskade faktiskt att vara själv, var bäst på att hitta fina ursäkter till att slippa åka någonstans...

Nu idag, sedan jag åkte till barcelona och kom hem hatar jag att vara själv, mår sjukt dåligt och blir rastlös och vet inte alls vart jag ska ta vägen... just idag har jag haft en sån dag, haft värdens energi, myror i bena... jag verkligen hatar att vara själv.

måste hitta något att gör nu, aaaa, hatar helger nu för tiden, känns som att jag inte hinner göra något, för i min tanke är de hela tiden att allt tar för lång tid så jag hinner inte innan jag börjar jobba. men gaaah klara inte att vara själv, kul att just idag så är båda syrorna borta, mamma och pappa hos grannen och firar han och ingen jäkel verkar vilja hitta på nå.

Nä detta går inte, Musiken skruvas därför upp på max och jag dansar loss på köksgolvet medans jag ändå ska plocka undan maten.

Onsdag, mitt i veckan och redan helt slut i kroppen.
Nu har lilla Carolina för många bollar i luften.. helt slut i kroppen och svamlar på mer än vanligt.

Dock går ju jobbet på posten galant och jag trivs som fisken i vattnet, lika mycke som jag trivs i lilla Östersund. sjukt skönt att bo nära alla fina.

Har även också fått huvudansvaret på fotbollskolan i år. så nu har första grund beställningen gått iväg, så nu är jag på banan igen på den fronten iaf.

ja vad säger man, allt gnor på fast de inte är lika lätt som de är sagt att ha två halvtidsjobb med 10 mils melllan. men varför klagar jag igentligen? ska ju va glad att jag har jobb.

nä nu ska jag vänta på lilla Stefan K Eriksson och åka bort till Nicke på lite fika innan klockan bli för mycke. Tidig kväll må de bli för fröken Larsson i kväll...

Ja vad säger man, tjugo hela år... känns som vanligt, en gnutta åldersnojja. Kan inte påstå att de känns som att jag fyller år, har igentligen ingen lust att fira de alls, men på lördag ska jag försöka vända mitt humör, firra detta med mina finaste och hoppas på en kanon kväll.. har ändå haft en jätte mysig dag med familjen, blev bjuden på hov av mamma och pappa på lunchen, mysfika när vi kom hit till hoo, fick ett väldigt fint bidrag till min resa jag ska göra till våren och en dags spa av systrami..

I morgon beger jag och familjen oss till ånge för att ta farväl av min älskade morbror. de känns tungt. har gruvat mig inför de här länge nu, vet inte alls hur man hanterar sånna här situationer, vet inte hur jag ens ska hantera hela situationen över huvudtaget, hänt alldeles för mycke de senaste året...

slänger upp lite bilder iaf sedan helgen då jag och Stern tog en heldag med skotrarna och mådde gott i finvädret på bollsjön och uppe vid hammarstrandsskylten :)

Vårkänslorna börjar verkligen kika fram, hela veckan har de varit riktigt fint väder och helgen verkar även också den fortsätta vara lika fin. Så dagen började med grillning och mys med Stern, Stellan och Nicke.

Nu sista veckan har de hänt mycke, jag har provjobbat på posten i östersund och fått jobb där fram till sista maj, överlycklig. Så nu har jag börjat flyttat in till östersund för första gången i mitt liv och de känns helt underbart roligt. äntligen får jag bo nära mina fina vänner.

I morgon bitti klockan 6 på morgon var de tänkt att jag skulle börja min resa till mitt älskade Barcelona för att hälsa på i 11 dagar, men efter allt som hänt nu sista tiden bestämde jag mig för att hoppa över denna resa, jag får helt enkelt göra den när de blir ett bättre tillfälle fast att jag hade sätt framimot att gå runt på mina fina gator, fina stranden och träffa alla underbara där nere. men som sagt så får de bli när de passar bättre...

Ja fast att livet inte blir som planerat så är de bara att göra de bästa utav situationen. och det är precis de jag ska göra just nu.. Leva för att varje dag ska bli ett härligt minne.

Hur kan allt gå så fruktansvärt bra medans så sjukt mycke hemskt händer hela tiden? jag förstår inte hur livet kan va så hård, så orättvis och full med smärta.
Jag kommer för alltid komma ihåg dig som den roliga och alltid spred så mycke glädje. Du var tinntinn och du hade din milou. ja allt var som de skulle vara, så jag ser inte den här meningen alla påstår. jag kommer aldrig glöma sista kramen jag fick av dig, när du sträckte fram armarna, och kramde mig så hårt medans du hade de stora lättnade leendet.. Du kommer föralltid finnas i mitt minne älskade morbror♥

Nu ska jag samla mina tankar, vänta på att mamma ska komma hem och sedan bege mig in mot Östersund senare ikväll.

"NOS VEMOS BARCELONA" - jag håller de jag lovat!! så den 20:de mars 19.05 sätter jag återigen mina fötter i mina drömarsstad men denna gång får jag skaffa mig ett par nya convers jag kan träda in i landet med eftersom mina förra blev kvar där sist. hehe.

Fick även en väldigt bra förfrågan idag, får reda på i morgon exakt hur de blir, men de ser väldigt lovande ut! :)

har även också kommit igång lite med min träning nu, och jag känner mig otroligt peppad och motiverad denna gång, så i morgon väntas återigen ett träningspass hos sjukgymnasten redan 08.00 på morgonen. sedan bär de av till Östersund och mina fina vänner... då jag äntligen ska få klippa bort lite av mina slitna toppar. sedan väntar änu en helg med jobb och kanske(förhoppningsvis) en ledarkurs på lördan.

ja äntligen börjar jag få tillbaka leendet på mina läppar och jag har äntligen något att längta efter! Det känns bra nu, väldigt bra faktiskt:)

Underbart väder, oslagbart mysig sönda kväll i går med grabbarna, humöret på topp. nu tar jag på mig skorna och går ut och går i fin vädre och senare se om man kan avvärka något varv med längdskidorna efter att inte ståt på dom på över 10 år nästan. kan bli väldigt intressant faktiskt. 

Efter att ha hatat alla hjärtans dag så länge jag kan minnas eftersom den dagen bara beskriver vilka som är ensamma vargar eller upptagna tuttepuvor. fick jag svart på vitt att man inte behöver ha en underbar fin man som uppvaktar en med blommor och choklad för att en sån dag inte ska vara värdelös, utan att en vän kommer på fika och ger en en röd fin ros och filmkväll in på små timmarna med grabbarna får en att tänka att man har de förjäkla bra som singel. vad kan man klaga på när man har sådanna fina vänner som bara gör en så fruktansvärt varm inombords?

nä nu ska jag fortsätta ha mitt leende, lyssna på min och lentans spellista på spotify och tagga för lite jobb i kväll då förklädet ska på och chokladbollar och chokladmuffins ska göras :)

ibland önskar jag att jag valde annorlunda i vissa situationer, att jag valde de som känndes bäst då istället för att tänka på framtiden så mycke.. de har redan gått till mitten av februari vilket innerbär att jag varit hemma i sverige i två månader.
Det går inte en dag utan att jag funderar på att flytta tillbaka till Barcelona och fortsätta därifrån jag slutade. men fast att jag tänker, funderar och längtar.. vet jag att jag inte kan åka ännu, att jag inte kan lämna allt här hemma just nu, det händer för mycke och jag behövs här nu för mina nära.

Men efter de, vad händer då, har de gått förlång tid jag varit borta för att kunna återvända? är det verkligen barcelona som ska få bli nästa äventyr eller är de dags att bredda sina vingar ännu mer och se vad andra ställen har att bju på? finns mycke framtiden ska få visa mig... men jag hatar att jag fortfarande grubblar på att jag lämnade barcelona för tidigt.

men tills att jag kan fly bort igen så äre dags att leta jobb.... suck.

Jag trodde aldrig den här dagen skulle komma, du skulle ju finnas där för alltid. min sista kram jag fick ge dig igår när jag skulle lämna dig där du låg. På något vis kände jag att de var sista jag fick ge dig. Jag ville aldrig släppa taget. När jag var vid hissen och tårarna började falla hårdanre ner för min kind, var det bara en take i mitt huvud... att jag ville bli liten och krypa ner i sängen bredvid dig och hålla om min älskade morfar, min kära vän.
Jag hade så mycke jag skulle vilja talat om, men min röst svek mig, jag kunde inte, jag höll dig hårt i mina armar.... men gud vad arg jag är på mig själv att jag har så svårt att säga de jag jag känner inom mig. Allt du betyder för mig, allt du gjort för mig, jag har så mycke att tacka dig för... men morfar i ditt sinne du visst de väl?

Jag ångrar så mycke jag skulle kunnat gjort annorlunda, så många gånger jag haft chansen att kommit och hälsat på er, men gud, de är så lätt att tänka så här nu, men jag kan inte sluta straffa mig själv för att inte ha tagit mer tid till dig.

Men snälla gud, vad händer nu? vart ska jag ta vägen? för mycke ha hänt nu så jag vet varken ut eller in. Jag vill göra som jag alltid ha gjort, men jag vet att jag inte kan fly den här gången. Jag vet att jag måste finns här för min familj, för jag vet vad som komma skall.  men jag orkar inte, jag går itu....

jag har suttit hela kvällen för att hitta din text i en låt. Men det är för svårt, det finns inga ord som räker till. Det ända jag får till är små meningar jag hittat lite här och där. kanske jag någongång får till min egna text av de?

Jag gruvar mig så för att gå upp och sova själv på mitt loft.. men jag vet att de är lika bra att kämpa på ifrån början. för allas skull, jag måste va stark.

jag är så glad att jag fick va hos dig din sista dag, att jag var den sista som fick ge dig en kram... jag älskar dig för alltid och jag vet att du står och väntar på mig när min tid är kommen..

Jag vet hur väl du trodde på att livet redan är förbestämt när den är över, när de är dags att flyga vidare, men när vet jag att de är min tur, när får jag komma upp till dig?

Jga orkar inte de här, jag går itu!!!!!

Idag drog jag med mig grabbarna på en skotertur.. blev bort mot kälarne i total snöstorm och genom blöta sjöar. men sjukt mysigt med grillning (om man tar bort all rök man fick i ögona) En ritigt bra dag blev det iaf, men skapligt mör i kroppen nu efteråt. men de ska ju kännas också att man kört över 8 mil så ;)

sitter nu och tänker över mitt liv, funderar vad som komma skall, vilka äventyr som ska komma här näst. men just nu känns de riktigt vindstilla på den fronten, har några små planer, men något sätter imot att jag inte ska hoppa på skepet. men de är inte lätt att veta om man ska följa med magkänslan alla gånger. sist jag gick imot den blev de ju jäkligt bra? just nu vill jag sopa bort alla planer, dra till barcelona och fortsätta leva livet precis som jag slutade det.

nä usch de här blir man ju bara snurrig i huvvet av, nä en lång skön dusch och film på mitt lilla loft låter fullkomligt strålande :)

Under detta år har det hänt så sjukt mycket. både väldigt hemska och lesna saker, men också väldigt glada och underbara saker.

Detta år har verkligen testat mitt psyke väldigt mycket, men jag har växt så enormt som person och jag har lärt mig sjukt mycke saker.

Men min största förlust var när Lindholm gick bort. hela värden kändes rasa samman och allt kändes meningslöst.

Men fast han inte var med oss längre fortsatte tiden gå, jag tog klivet ur mitt skal och bosatte mig i barcelona, la spania för ett tag. och verkligen satte mig på mitt störta test någonsin. men är väldigt stolt att jag kan säga att jag lyckades bra.

ja detta var de stora delarna vad som hände i mitt liv under det här året. men två personer jag vill tacka så oerhört micket till är Elle och kate. utan er hade inte det här året blivit så bra de verkligen blev!

Julen bjöd på en väldig mysig dag med god mat, värdens bästa familj och jätte fina julklappar, blandannat en resa till egyptien, dock blev de ett läkarbesök och var sängliggande halva dagen.

Mellandagarna nu har jag vart som en jojjo mellan, sundsvall, hammarn och östersund. var in och träffade min efterlängtade Linn som var riktigt många månader sedan jag träffade sist. Hade även en toppen dag inne i jämtlands storstad idag med lilla syster.

Imorgon bitti blir de sundsvall igen för att ta bort allt i min lägenhet + att stanna kvar och fira nyår med mina älskade vänner. ska även krama hejdå till min elle pelle på lördag som åker tillbaka till BCN utan mig:( fy satan vad jag komma sakna den tjejen!

Men nu har jag iaf kommit på en liten plan om hur jag ska göra upp mitt liv så jag kommer på banan igen, och de komma bli bra till slut det vet jag, på ett eller annat sätt. för jag vet vad jag vill. och jag ska se till att de blir så också!