Nu är de bara 5 min kvar tills sköterskorna kommer in så jag får tabletter och ska gå och duscha, sen körs allt igång.. Har ont i magen och är sjukt nervös. Nästa gång jag vaknar avgörs hur min framtid komma se ut och de är så otroligt skrämande.

Just nu ber jag till gudarna att jag ska få vakna och att allt är som förut igen...

Sista natten här på pasienthotellet (bara sovit här en natt också) men har redan hunnit "klagat" på rummet så vi fick byta och satt i gång ett larm, bra jobbat systrarna Larsson!

Är sjukt less på sjukhusmiljön nu, allt börjar sätta sig psygiskt på en nu och de blir ju inte bättre av att sjuksköterskorna har noll koll på saker och ger en den där nervösa och otrygga känslan! Så till er alla där ute som läsar till sjuksköterska HOPPA AV OM NI INTE BRINNER FÖR ATT HJÄLPA FOK OCH ÄLSKAR DE NI HÅLLER PÅ MED! För grejjen är den att ni utbildar er till något som är så otroligt viktigt, Jag som pasient lämnar ut min kropp, min framtid i era händer och att då bli bemött av någon som ser nervös ut och inte har fullkoll. får en att bli skräckslagen!
Ä detta ska inte bli ett inlägg om att gnälla på sjuksköterskor, för de finns vissa jag mött som är så otroligt underbara, dom man verkligen känner den där tilliten till. Jag tror verkligen att man måste ha personligheten till de här jobbet annars funkar de inte och då spelar de inte någonroll hur många år du pluggat/jobbat eller hur mycke du kan!

Förövrigt håller jag på att dö av nervositet gaaaaaaaah.......................................................

Denna behandling tog verkligen på min stackars kropp. Vilket blev ett extra dygn uppe i Umeå efter att ramlat ihop i dagrummet. Men nu har jag fått tillbaka
D så pass mycke kraft att jag iaf kunde gå ut och sätta mig i solen med familjen. Dock backen upp till huset igen var mitt träningspass iaf. Helt sjukt att mina muskler har försvunnit så pass mycke redan.

I fredags var de två månader sedan hela den här mardrömmen började. Har redan gett bort två månader av mitt liv till cancern. Men nu är jag iaf snart halvvägs igenom den här skiten sen ska jag leva livet och verkligen ta igen varje sekund som cancern tog ifrån mig. För framtids planer/drömmar kan jag säga att jag har gott om, de är de sista som komma lämna mina tankar.
Går inte en dag innan jag tänker till baka på Barcelona och bara fantisera om andra fantastiska länder. Att bara få släppa allt och få flyta in i mina underbara tankar där bekymmer inte existerar. Den där perfekta härliga känslan att få upptäcka och utforska nya häftiga saker. Surfa, dyka, segla, klättra.... Ja mina drömmar är verkligen att få se vad värden har att erbjuda. För cancer och sjukhus är inget jag vill tro att mitt liv är menat för.
Nej nej, Jag ska uppleva mina drömmar och de vet jag att jag någon dag framöver ska få göra.