Hur kan allt gå så fruktansvärt bra medans så sjukt mycke hemskt händer hela tiden? jag förstår inte hur livet kan va så hård, så orättvis och full med smärta.
Jag kommer för alltid komma ihåg dig som den roliga och alltid spred så mycke glädje. Du var tinntinn och du hade din milou. ja allt var som de skulle vara, så jag ser inte den här meningen alla påstår. jag kommer aldrig glöma sista kramen jag fick av dig, när du sträckte fram armarna, och kramde mig så hårt medans du hade de stora lättnade leendet.. Du kommer föralltid finnas i mitt minne älskade morbror♥

Nu ska jag samla mina tankar, vänta på att mamma ska komma hem och sedan bege mig in mot Östersund senare ikväll.