min mage pirrar, sån där konstig, spänd känsla som när man var liten och skulle gå å lägga sig dan innan julafton. men de är väl de man säger: den som väntar på nå gott väntar aldrig för länge.

sista natten jag ligger uppe på loftet och myser i tjocktröja under fällen och lyssnar på musik och bara känner lugnet här hemma i hoo. De känns faktiskt riktigt konstigt eftersom jag inte evt alls när jag komma lägga mig här igen, kan ju vara allt ifrån en vecka till flera månader?

men de som har varit svårast av allt är ju att säga hejdå till alla. varje gång får man den där klumpen i halsen som känns växa mer och mer för varje gång och blir allt svårare att svälja. kan ju bara vänta tills jag står där och bölar som en barnrumpa och de kan jag nästan slå vad om att de komma bli för eller senare....

Allt komma vara så annorlunda, nytt land, nytt språk, nytt folk, nytt jobb, nytt sätt att leva. Ja allt kommer att vara helt nytt men jag tror nästan att de är de jag behöver. behöver få komma bort ett tag och få se slutet på tunneln. efter alla uppförsbackar med motvind kanske de här är där de börjar bli rakare igen så vinden försvinner ett tag och får ny riktning?

ja vem vet vad som komma skall. de ända jag vet är att livet har mer att bju på än de jag upplevt.