Två år idag!

Publicerad 2014-05-09 00:05:07 i Allmänt,

8 maj... Två hela år har gått sedan jag satt där ute på balkongen och små åt av en sallad mamma hade med sig till sjukhuset. När sista dropparna utav cytostatika åkte in i min svaga lilla kropp och deoppställninhen började pipa för sista gången! (Dock visste jag inte precis då att de var sista gången, men jag viste att de fans ett hopp). 

Allt kändes så nyss, på ett sätt är de så skrämmande att de gått så fort. Tänka sig att de är bara 3 år tills jag är friskförklarad. (om allt går som planerat de vill säga) Dock tror jag aldrig jag komma kunna känna mig helt säker och trygg nå mer.. Men ingen kan ju neka häller om man vill åka och kolla sig efter dom här 5 åren har passerat :)





Inför nästa kontroll

Publicerad 2014-01-10 00:45:41 i Allmänt,

Varje gång får jag den där oron i kroppen. Får konstig magont och känner mig lite halv febrig.  Nervositet kroppen inte riktigt vet vad den ska göra av den alltså. 
Det var då alltså dags för 3 månaders kontrollen igen. Tänka sig att de är min tredje kontroll här i Umeå. Tiden går så sjukt fort. 

Tog en promenad upp till sjukhuset så jag skulle bli klar bra precis när Stellan slutade så han skulle komma och hämta upp mig där. Men när man kommer upp dit ser den stora ingången och känna att man kan varje gång för att ta sig igenom hela sjukhuset för att ta sig till södra entrén och canceravdelningen. Känslan gör att man känner sig så liten, små skakar och försöker ge mod. Då finns de ingen bättre känsla när man möter en utav mina fina ung cancer vänner som säger att han kan följa med mig och hålla mig sällskap. Att slippa sitta i vänterummet helt ensam då sekunderna känns som timmar helt ensam var en så otroligt lättnad.

Nu börjas bara den där enormt långa veckan tills jag ska träffa min doktor och få svar på proverna. Jag hoppas bara att hon är tillbaka då, fick höra idag att hon varit sjuk hela veckan. Så jag hoppas innerligt att hon är tillbaka så jag inte behöver träffa någon helt annan som jag aldrig har träffat tidigare. Den där tryggheten försvinner helt när man inte har sin doktor som känner min kropp och kan mitt liv utan och innan. 

Nu är de verkligen dags att dova. Måste börja vända tillbaka dygnet. 

731 dagar..

Publicerad 2013-12-20 23:49:47 i Allmänt,

Idag har jag varit sjukskriven i exakt 2 år, vilket också betyder att jag och mitt första ärr firade 2 år tillsammans nu kl 22. Helt sjukt att tiden har gått så snabbt, jag mins varje sekund av den dagen, kan fortfarande känna den obeskrivliga smärtan i magen. De komiska var att jag tyckte fe va så jobbigt och svårt att repa sig efter bra den operationen, men då hade jag inte en aning om vad som väntade mig..

Jag tyckte verkligen att de va min tur nu att åka på räkmacka att jag för en gång skull kunde få ta en lätt väg. Men jag kan bara tacka så hjärtligt till viva för att dom sa nej till något jag önskade mig högst just nu. Att dom tog bort mitt ljus i tunneln. Jag tackar så hjärtligt att dom prioriterade bort mig pågrund utav att jag slet i gymnasiet för att få mitt slutbetyg. Och istället räcker fram sina händer till dom som skolkade, knarkade och söp istället. Ja de känns ju riktigt rättvist. 

Det här var mitt trumfkort för att få stå på mina egna ben föeförsta gången på 2 år, att få ta nästa kliv för att bygga mig en framtid, för att få känna mig frisk!

Nä vem säger igentligen att något ska få va lätt, efter en stor skur duggar de ju.. nä dags att slipa på B och C planerna.

Lättar hjärtat...

Publicerad 2013-12-05 23:55:10 i Allmänt,

2 år sedan jag fick/kände första symtomet av cancern. 
De är så sjukt att tiden gått på så fort när jag näst intill stått kvar och ibland känns de som att jag fortfarande lever i samma bubbla. 
Fysiskt har jag verkligen gått vidare, men psykiskt är jag ärrad för livet. De jag verkligen har insätt är att de blir bättre med tiden men denna tid komma jag alltid ha i mina tankar. Jag påmins dagligen av min resa. Inte bara dom här dagarna då datumet har en stor betydelse utan de är varenda dag. 

Dagen har varit tung men som tur är så är den över om 5 min ;) 

Måste bara få skriva av mig lite, för de värsta är att vissa är så enormt stor i munnen. För mig är de helt sjukt att man inte har hjärna större än en guldfisk! För för mig är de helt uppenbart att man skämtar inte om allt, de finns en gräns! 
Jag tycker inte jag ska behöva påminna mina eller S bästa kompisar om vad jag gått igenom och att de varit en tuff tid.... Men kommentarer som: 
-de är lika bra att bli inlagd å få sitta fast i en droppställning! 
- du kan ju raka av dig håret! 
- "jag" har ju fasen cancer i humorn och tumör i tröttheten!

För er kanske de är vanliga skämt och inte alls tycker de är nå fel, men FÖR MIG är de som att någon tar en kniv och skär upp mina ärr som börjat läkt! 

Nä nu har jag fått lättat mitt hjärta nog för ikväll..

Länge sedan sist

Publicerad 2013-11-19 19:43:13 i Allmänt,

Nu var de riktigt länge sen jag skrev här och det var ett helt år sedan jag låtse sidan.
 
Satt igår och läste gamla inlägg. Många känslor som väcks till liv. Men ändå är jag glad över att jag har dokumenterat lite under min resa så man kan gå tillbaka och läsa (har även en annan sida jag skrivit mer personligt i)
Men sista inlägget jag skrev hade jag skrivit strax innan kälargottet, och måste bara nämna att jag tog mig igenom de. Dock var de nätt å jämt, men jag gjorde de! Annars hade jag de lite sesådär med träningen under sommaren, Jag och Stellan kom igång och sprang väldigt bra där innan loppet och under sommaren, Klarade även springa min första mil. Yeeeey. Men sen kanade allt. Tappade motivation helt. Men nu är jag igång igen, och har till och med köpt gym kort för ett år frammåt. så nu jäklar blir de fit for fight.. eller så inte. Men nu är jag riktigt pepp och de känns faktiskt bra :)
 
Vad händer annars? sitter och hoppas på att jag ska få börja floristutbildning i slutet av januari i Nordvik. blir att pendla och sova borta på veckorna, men dom har den närmsta utbildningen så de är bara att tack å ta imot om nu Umeå vill köpa utbildningen åt mig.
Men jag håller tummar och tår.
 
Jag som jämnt har massa B-C och även D planer i vanliga fal har inte alls tänkt på vad jag ska göra om jag nu inte skulle kunna gå utbildningen. Bara att hoppas att något ställe tar imot en utan utbildning för jag vill helst inte gå till något annat jobb. Men jag tror helt enkelt att jag får vänta och se vad som händer och sker. :)

oinbjuden gäst!

Publicerad 2013-04-24 15:54:50 i Allmänt,

Idag skulle min fina morbror fyllt 52 år, men cancern tog allt ifrån honom. den tog allt efter 9 års fajt. Den har även tagit min älskade morfar en månad innan min morbror 2011. Och 2012 var de min tur att fajtas imot den, men jag hade oddsen på min sida!
Jag trodde den hade gätt upp, att min omgivning hade fått stått ut nog. att nu måste den väl sluta härja runt om kring mig. Men vem säger att livet ska vara lätt? Förra veckan fick en av mina vänner denna oinbjudna gästen. fatta den inte att de inte ska vara där, att den kan dra! Går inte en minut utan att jag tänker på denna fatastika tjej och jag får en så stor klump i magen när jag bara tänker på allt hon komma behöva gå igenom. För fast hon inte fått samma cancer som mig så är de så många tankar och känslor som ändå är desamma. jag ber till gud att den satt sig på ett sånt ställe att de blir en lätt match, fast de inte finns en lätt match så önskar jag de över allt annat!
Jag hatar cancer, jag hatar allt ont den ställer till med!
 
 

Uppdatering!

Publicerad 2013-04-09 10:53:24 i Allmänt,

ja nu har den här bloggen stått stilla väldigt länge, mycke pågrund utav att jag har haft så mycke inom mig som inte går att förklara och inte heller finns att dela med.
Men nu blir de ett nytt försök för jag vet hur skönt de är att få skriva ifrån sig någonstans för min egen skull.
 
Blev iaf så att vi flyttade till Umeå och de går mycke bättre än vad jag hade trott. VI fick tag på en lägenhet uppe på Ålidhem. Vilket innerbär att jag åker igenom sjukhusområdet varje dag när jag ska till jobbet. Men de har blivit som en storts terampi. varje gång ser jag ju mig själv flintskallig och sitter i rullstolen. ( mycke för att den här tiden för ett år sedan gick jag inte mycke själv då de hade varit operation + cellgifter tätt inpå varandra. )
 
Men något som stärker en väldigt mycke är att jag nu har slagit mitt rekord och sprang 4 km igår!!!! kanske inte låter mycke i era öron, Men jag är nöjd med tanke på vad jag orkade för ett år sedan eller bara för 4 månader sen. Nu är jag alltså halvvägs till mitt första mål. För lite drykt ett år sedan när jag och stellan satt i bilen och kollade på när alla sprang källargottet, bestämde vi oss för att nästa år är de vi som kör de. mitt mål var alltså att ta mig igenom 8km slingan, springande eller gående jag ska iaf ta mig igenom de!
 
Praktiken går bättre och bättre iaf, fick fortsätta här på interflora vilket är sjukt kul. känner verkligen att jag hittat rätt syssla för mig. har också utökat med 2 timmar till per vecka så jag hoppas snart att jag kan utöka med en till arbetsdag per vecka.
 
Idag är jag ledig iaf, vilket är rätt trist i sig då jag varken känner någon här eller vet vart så mycke ligger. så får se hur jag ska pyssla ihop den här dagen, en promenad och ut till intersport i Edsboda hade jag tänk mig iaf. Ikväll är de dags för träff med ung Cancer också. Träffade dom första veckan då jag flyttade upp hit och de är så sjukt trevlig och roligt att sitta och få dela med sig och höra deras historier. Och vad dom känner och hanterar allt nu efteråt. Känner att de är väldigt givande att få prata med andra som har varit med om samma sak.
 
Nä på med träningskläderna och ut i finvädret var de ja.

Det brinner i knutarna

Publicerad 2012-11-19 11:22:47 i Allmänt,

De är så många gånger jag känner att vattnet bara kokar över och jag snart komma explodera!

Idag tryckte min psykolog på rätt ställe och jag fick äntligen ut en stor del som jag äntligen bara kunde skrika ut!
Jag är så lättad att jag längre inte behöva hålla allt inom mig utan äntligen har någon att prata med som inte lossas att de inte har hänt eller kollar ner i backen när man pratar om de.

Från de ena till de andra, Igår fick min kropp känna på något som den inte känt på länge. Kan säga att den strejkar bra mycke idag. Blev iaf först 6,5 km promenad i solen och sen laserhallen med gänget! Min lår brinner!!!
Men ikväll har jag redan bestämt att jag skulle ut på en springpromenad med Jonas, men om jag gissar mig fram så komma de bli en promenad med få spring steg!

Nu ska jag ha lite Twilight maraton med mig själv. Såg 1:an och 2:an nyligen men dom andra måste jag uppdatera minnet med eftersom jag och Jonas ska iväg och se den nya på bio ikväll. :)

Farväl Tingsgatan!

Publicerad 2012-10-27 13:18:47 i Allmänt,

Jaha, de var sista natten i lägenheten då. Idag flyttar vi ut de sista möblerna ifrån lägenheten och sedan har vi några dagar på oss att göra den skinande ren. Känns inte alls roligt att flytta härifrån. men de är bara en månad nu vi får bo i flyttkartonger sen får vi vår nya lägenhet. Och denna gång är de ett förstahandskontrakt, vilket är sjukt skönt! Och denna gång kanske vi får bo i  lägenheten lite längre. Denna lägenhet han vi ha precis ett år, men han aldrig göra den hemtrevlig då de bara tog 2 månader innan jag blev sjuk och när jag blev frisk igen så ringde dom och sa att dom skulle sälja den. Så ska bli skönt med första handskontrakt då vi själva får bestämma när vi vill flytta ut. 
 
Farväl Tingsgatan!

Grekland, Thassos

Publicerad 2012-10-23 15:54:06 i Allmänt,

Den 26:e september tog jag och maria och begav oss till Grekland, närmare bestämt lilla ön Thassos. Eftersom ön bara var 10 mil runt om så han vi åka runt hela och se marmorstranden som var ett paradis, bergsby och kloster. Vi tog även en båttur en dag och tog oss en cykeltur till en marknad. Och självklart låg och sola vid stranden och poolen tills solen gick ner.
 
Hade iaf haft en sjukt bra semester med de bästaste sällskapet, men hade inte skadat med några dagar extra därborta ;)
 
 lite bilder på resan.
 

When we stand together

Publicerad 2012-09-19 12:25:11 i Allmänt,

Förra veckan stod vi i Globen skrek till "when we stand together"! De var helt magiskt, helt sinnes sjukt! Så många år vi lyssnat på dom. De var alltid deras musik som spelades när vi for upp till Umeå för behandlingar och vi lovade varandra att vi skulle se dom tillsammans. De sjukaste var att vi hade tänkt åkt till London för att se dom för vi hade missar helt att dom skulle hit till Sverige! Haha.

stannade i huvudstaden till fredan, då jag han med en heldag med min gamla sambo Malin! Så roligt att träffa den tokan igen! På kvällen gick vi och kollade på magic mike! Alla tjejer måste bara se den filmen! Tror aldrig jag skrattet så mycke på en bio någon gång.

Måste bara skriva en sak! Försäkringskassan..... Ja nog kan jag inte säga som alla andra om att dom är skit, för jag har fått värdens bästa handläggare! Hon gör allt så mycke lättare för mig och jag slipper ha panik över skit saker! Hon är fan guld värd!

Söderåsen och älgjakt!

Publicerad 2012-09-11 22:48:54 i Allmänt,

Har haft riktigt mysiga dagar uppe i Söderåsen. Så skönt att sitta och lyssna på skön musik och bara få känna lugnet. Dock när de börjar bli upp mot 5 timmar på samma pass så har man nog mycke myrkryp i kroppen och tålamodet är inte ens bästa vän, haha. Men fördelarna väger ändå upp de så de är kul att följa med :)

Nuuu måste jag sova! Klockan står på 04.30!!!

Första efterkontrollen i Umeå!

Publicerad 2012-09-04 20:46:45 i Allmänt,

Ligger uppe på pasient hotellet nu, skönt att få slippa sova och vara på sjukhuset när jag inte måste. Äntligen går de att slappna av lite, kunna gå runt utan att må illa av lukter som påminner en. Att slippa höra ljudet av dropp ställningarna. Usch gillar inte alls de här, vill att de ska vara imorgon eftermiddag så jag får hoppa in i bilen och gasa hemåt.

Imorse gjorde jag PET-ct, gick väl bra? Hatar att dricka de där vattnet, egentligen smakar de nästan som vanligt vatten, men när jag gjort den där undersökningen dom andra gångerna hade jag cellgifter i kroppen som gjorde att de smakade metall och äckligt, vilket gjorde att huvudet spelade ett skvatt och gjorde att de smakade exakt så. Men undersökningen är gjord och de är jag glad över.

Imorgon blir de tidig morgon då de ska duschas och sedan vara på avdelningen 07.30. Då jag ska få "sömnmjölk". Som en narkosläkare sa till mig när jag skulle få de första gången. Man sover hur skönt som helst av de, när man vaknar vill man bara somna om, haha :)
När under Undersökningen är gjord och jag har vaknat igen ska jag prata med min huvudlärare (hon som gör undersökningen också) sen hoppas jag att vi får fara hem!!

..

Publicerad 2012-09-02 11:18:54 i Allmänt,

De är en ganska härlig känsla som kryper fram när man tänker efter att för knappt 4 månader sedan kunde jag nästan inte ta mig uppför trapporna till lägenheten och för 5 månader sedan tog jag mig knappt ifrån bilen till huset i hoo. Och nu har jag klarat att promenera minst 4 km varje dag den här veckan. Känns så otroligt skönt och de är sån lättnad att de börjar ta sig nu. Nu ska jag bara hålla i de här tills de är dags att trappa upp igen, har ju "slagit vad" eller vad man nu ska kalla de, med Stellan att vi ska ta oss igenom kälagottet på 8 km (tror jag de är) springandes eller gå får man se vad de blir, bara jag tar mig i mål.

svettas och fryser om vart annat, mått illa, tung och orkeslös i kroppen och spändhuvudverk.. Känns bra precis lika dant som dom andra gångerna jag skulle upp till Umeå. Jämnt när de började närma sig dagarna, var psyket någon helt annan stans och kroppen var tyngre än vanligt. Tror de är något som är förbestämt i min kropp, någon sorts ångest och slår till.

Får se vad jag gör idag, känns som att jag måste göra något för att släppa tänkarna på att jag ska till Umeå imorgon..

Snälla ge mig ett bra svar på mina frågetecken!!

Publicerad 2012-08-23 16:54:02 i Allmänt,

Jag har funderat mycke på att börja jobba mitten på oktober ungefär. Men jag komma inte orka med ett heltids jobb på engång, utan tänkt att först börja med 25-50%

Men vad säger man på en intervjun? Berättar man om cancern? Vad skriver man mellan då jag inte hade jobbet kvar slutet utav maj tills nu?

Jag har inga problem med att prata om min cancer. De hade jag inte under mina behandlingar eller nu efteråt. Men jag är rädd för att bli bortvald pågrund utav det. Jag är Cancerfri nu och går bara på kontroller. Men hur tänker en arbetsgivare om någon varit sjukskriven en längre tid och de är så olika hur folk ser på just cancer.

Men om man nu ska skriva med i CVt att jag har varit sjukskriven sedan slutet av december, ska man skriva där då att jag varit sjuk, eller berätta de på intervjuen? Om man istället inte ska skriva något utan låta de vara tomt, hur förklarar man då att man bara vill jobba 25-50% och hur förklarar man isåfall att man måste ta ledigt om jag ska ta prover, åka på kontroller mm.

Blir bara mer förvirrad destå mer jag funderar. Men har ingen aning hur man skriver eller säger?

Är inte helt hundra än om jag ska börja jobba lite då eller vänta tills jag har tränat upp kroppen mer och fått bort mer tankar och kan fokusera mer.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela