Idag skulle min fina morbror fyllt 52 år, men cancern tog allt ifrån honom. den tog allt efter 9 års fajt. Den har även tagit min älskade morfar en månad innan min morbror 2011. Och 2012 var de min tur att fajtas imot den, men jag hade oddsen på min sida!

Jag trodde den hade gätt upp, att min omgivning hade fått stått ut nog. att nu måste den väl sluta härja runt om kring mig. Men vem säger att livet ska vara lätt? Förra veckan fick en av mina vänner denna oinbjudna gästen. fatta den inte att de inte ska vara där, att den kan dra! Går inte en minut utan att jag tänker på denna fatastika tjej och jag får en så stor klump i magen när jag bara tänker på allt hon komma behöva gå igenom. För fast hon inte fått samma cancer som mig så är de så många tankar och känslor som ändå är desamma. jag ber till gud att den satt sig på ett sånt ställe att de blir en lätt match, fast de inte finns en lätt match så önskar jag de över allt annat!

Jag hatar cancer, jag hatar allt ont den ställer till med!