Förra veckan stod vi i Globen skrek till "when we stand together"! De var helt magiskt, helt sinnes sjukt! Så många år vi lyssnat på dom. De var alltid deras musik som spelades när vi for upp till Umeå för behandlingar och vi lovade varandra att vi skulle se dom tillsammans. De sjukaste var att vi hade tänkt åkt till London för att se dom för vi hade missar helt att dom skulle hit till Sverige! Haha.

stannade i huvudstaden till fredan, då jag han med en heldag med min gamla sambo Malin! Så roligt att träffa den tokan igen! På kvällen gick vi och kollade på magic mike! Alla tjejer måste bara se den filmen! Tror aldrig jag skrattet så mycke på en bio någon gång.

Måste bara skriva en sak! Försäkringskassan..... Ja nog kan jag inte säga som alla andra om att dom är skit, för jag har fått värdens bästa handläggare! Hon gör allt så mycke lättare för mig och jag slipper ha panik över skit saker! Hon är fan guld värd!

Har haft riktigt mysiga dagar uppe i Söderåsen. Så skönt att sitta och lyssna på skön musik och bara få känna lugnet. Dock när de börjar bli upp mot 5 timmar på samma pass så har man nog mycke myrkryp i kroppen och tålamodet är inte ens bästa vän, haha. Men fördelarna väger ändå upp de så de är kul att följa med :)

Nuuu måste jag sova! Klockan står på 04.30!!!

Nog var de riktigt skönt att sätta sig i bilen igår och gasa hemåt.

Grejen var att jag har varit så sjukt nervös inför den här kontrollen just för att sist jag gjorde en PET-ct så såg dom någon "förändring" bakom livmodern som gjorde att några läkare trodde de var en spridning på cancern, men dom blev misstänkta då inte värdet visade de. Så min huvudläkare trodde de var en blodsamling efter operationen. Och ville då att jag skulle komma och göra en extra undersökning(den jag åkte upp för nu) för att ta reda på hur de va.

Och med stor lättnad kan jag säga att min läkare hade rätt! Så sjukt skönt. Stor klump försvann ifrån mitt hjärta och jag kan känna mig lugnare nu framöver. Och få fortsätta ha efterkontroller i Östersund framöver. Vilket är sjuuuuukt skönt! Slippa den där avdelningen jag låg på, slippa lukten.... Ja nog kan jag leva med att aldrig behöva vara där igen iaf ;)

Är hemma i hoo nu till lörda då vi styr mot Offerdahl och hoppas på jaktlyckan!

Ligger uppe på pasient hotellet nu, skönt att få slippa sova och vara på sjukhuset när jag inte måste. Äntligen går de att slappna av lite, kunna gå runt utan att må illa av lukter som påminner en. Att slippa höra ljudet av dropp ställningarna. Usch gillar inte alls de här, vill att de ska vara imorgon eftermiddag så jag får hoppa in i bilen och gasa hemåt.

Imorse gjorde jag PET-ct, gick väl bra? Hatar att dricka de där vattnet, egentligen smakar de nästan som vanligt vatten, men när jag gjort den där undersökningen dom andra gångerna hade jag cellgifter i kroppen som gjorde att de smakade metall och äckligt, vilket gjorde att huvudet spelade ett skvatt och gjorde att de smakade exakt så. Men undersökningen är gjord och de är jag glad över.

Imorgon blir de tidig morgon då de ska duschas och sedan vara på avdelningen 07.30. Då jag ska få "sömnmjölk". Som en narkosläkare sa till mig när jag skulle få de första gången. Man sover hur skönt som helst av de, när man vaknar vill man bara somna om, haha :)
När under Undersökningen är gjord och jag har vaknat igen ska jag prata med min huvudlärare (hon som gör undersökningen också) sen hoppas jag att vi får fara hem!!

De är en ganska härlig känsla som kryper fram när man tänker efter att för knappt 4 månader sedan kunde jag nästan inte ta mig uppför trapporna till lägenheten och för 5 månader sedan tog jag mig knappt ifrån bilen till huset i hoo. Och nu har jag klarat att promenera minst 4 km varje dag den här veckan. Känns så otroligt skönt och de är sån lättnad att de börjar ta sig nu. Nu ska jag bara hålla i de här tills de är dags att trappa upp igen, har ju "slagit vad" eller vad man nu ska kalla de, med Stellan att vi ska ta oss igenom kälagottet på 8 km (tror jag de är) springandes eller gå får man se vad de blir, bara jag tar mig i mål.

svettas och fryser om vart annat, mått illa, tung och orkeslös i kroppen och spändhuvudverk.. Känns bra precis lika dant som dom andra gångerna jag skulle upp till Umeå. Jämnt när de började närma sig dagarna, var psyket någon helt annan stans och kroppen var tyngre än vanligt. Tror de är något som är förbestämt i min kropp, någon sorts ångest och slår till.

Får se vad jag gör idag, känns som att jag måste göra något för att släppa tänkarna på att jag ska till Umeå imorgon..