Inför nästa kontroll
731 dagar..
Lättar hjärtat...
Länge sedan sist
Men jag håller tummar och tår.
oinbjuden gäst!
Uppdatering!
Det brinner i knutarna
De är så många gånger jag känner att vattnet bara kokar över och jag snart komma explodera!
Idag tryckte min psykolog på rätt ställe och jag fick äntligen ut en stor del som jag äntligen bara kunde skrika ut!
Jag är så lättad att jag längre inte behöva hålla allt inom mig utan äntligen har någon att prata med som inte lossas att de inte har hänt eller kollar ner i backen när man pratar om de.
Från de ena till de andra, Igår fick min kropp känna på något som den inte känt på länge. Kan säga att den strejkar bra mycke idag. Blev iaf först 6,5 km promenad i solen och sen laserhallen med gänget! Min lår brinner!!!
Men ikväll har jag redan bestämt att jag skulle ut på en springpromenad med Jonas, men om jag gissar mig fram så komma de bli en promenad med få spring steg!
Nu ska jag ha lite Twilight maraton med mig själv. Såg 1:an och 2:an nyligen men dom andra måste jag uppdatera minnet med eftersom jag och Jonas ska iväg och se den nya på bio ikväll. :)
Farväl Tingsgatan!
Grekland, Thassos
When we stand together
Förra veckan stod vi i Globen skrek till "when we stand together"! De var helt magiskt, helt sinnes sjukt! Så många år vi lyssnat på dom. De var alltid deras musik som spelades när vi for upp till Umeå för behandlingar och vi lovade varandra att vi skulle se dom tillsammans. De sjukaste var att vi hade tänkt åkt till London för att se dom för vi hade missar helt att dom skulle hit till Sverige! Haha.
stannade i huvudstaden till fredan, då jag han med en heldag med min gamla sambo Malin! Så roligt att träffa den tokan igen! På kvällen gick vi och kollade på magic mike! Alla tjejer måste bara se den filmen! Tror aldrig jag skrattet så mycke på en bio någon gång.
Måste bara skriva en sak! Försäkringskassan..... Ja nog kan jag inte säga som alla andra om att dom är skit, för jag har fått värdens bästa handläggare! Hon gör allt så mycke lättare för mig och jag slipper ha panik över skit saker! Hon är fan guld värd!
Söderåsen och älgjakt!
Har haft riktigt mysiga dagar uppe i Söderåsen. Så skönt att sitta och lyssna på skön musik och bara få känna lugnet. Dock när de börjar bli upp mot 5 timmar på samma pass så har man nog mycke myrkryp i kroppen och tålamodet är inte ens bästa vän, haha. Men fördelarna väger ändå upp de så de är kul att följa med :)
Nuuu måste jag sova! Klockan står på 04.30!!!
Första efterkontrollen i Umeå!
Ligger uppe på pasient hotellet nu, skönt att få slippa sova och vara på sjukhuset när jag inte måste. Äntligen går de att slappna av lite, kunna gå runt utan att må illa av lukter som påminner en. Att slippa höra ljudet av dropp ställningarna. Usch gillar inte alls de här, vill att de ska vara imorgon eftermiddag så jag får hoppa in i bilen och gasa hemåt.
Imorse gjorde jag PET-ct, gick väl bra? Hatar att dricka de där vattnet, egentligen smakar de nästan som vanligt vatten, men när jag gjort den där undersökningen dom andra gångerna hade jag cellgifter i kroppen som gjorde att de smakade metall och äckligt, vilket gjorde att huvudet spelade ett skvatt och gjorde att de smakade exakt så. Men undersökningen är gjord och de är jag glad över.
Imorgon blir de tidig morgon då de ska duschas och sedan vara på avdelningen 07.30. Då jag ska få "sömnmjölk". Som en narkosläkare sa till mig när jag skulle få de första gången. Man sover hur skönt som helst av de, när man vaknar vill man bara somna om, haha :)
När under Undersökningen är gjord och jag har vaknat igen ska jag prata med min huvudlärare (hon som gör undersökningen också) sen hoppas jag att vi får fara hem!!
..
De är en ganska härlig känsla som kryper fram när man tänker efter att för knappt 4 månader sedan kunde jag nästan inte ta mig uppför trapporna till lägenheten och för 5 månader sedan tog jag mig knappt ifrån bilen till huset i hoo. Och nu har jag klarat att promenera minst 4 km varje dag den här veckan. Känns så otroligt skönt och de är sån lättnad att de börjar ta sig nu. Nu ska jag bara hålla i de här tills de är dags att trappa upp igen, har ju "slagit vad" eller vad man nu ska kalla de, med Stellan att vi ska ta oss igenom kälagottet på 8 km (tror jag de är) springandes eller gå får man se vad de blir, bara jag tar mig i mål.
svettas och fryser om vart annat, mått illa, tung och orkeslös i kroppen och spändhuvudverk.. Känns bra precis lika dant som dom andra gångerna jag skulle upp till Umeå. Jämnt när de började närma sig dagarna, var psyket någon helt annan stans och kroppen var tyngre än vanligt. Tror de är något som är förbestämt i min kropp, någon sorts ångest och slår till.
Får se vad jag gör idag, känns som att jag måste göra något för att släppa tänkarna på att jag ska till Umeå imorgon..
Snälla ge mig ett bra svar på mina frågetecken!!
Jag har funderat mycke på att börja jobba mitten på oktober ungefär. Men jag komma inte orka med ett heltids jobb på engång, utan tänkt att först börja med 25-50%
Men vad säger man på en intervjun? Berättar man om cancern? Vad skriver man mellan då jag inte hade jobbet kvar slutet utav maj tills nu?
Jag har inga problem med att prata om min cancer. De hade jag inte under mina behandlingar eller nu efteråt. Men jag är rädd för att bli bortvald pågrund utav det. Jag är Cancerfri nu och går bara på kontroller. Men hur tänker en arbetsgivare om någon varit sjukskriven en längre tid och de är så olika hur folk ser på just cancer.
Men om man nu ska skriva med i CVt att jag har varit sjukskriven sedan slutet av december, ska man skriva där då att jag varit sjuk, eller berätta de på intervjuen? Om man istället inte ska skriva något utan låta de vara tomt, hur förklarar man då att man bara vill jobba 25-50% och hur förklarar man isåfall att man måste ta ledigt om jag ska ta prover, åka på kontroller mm.
Blir bara mer förvirrad destå mer jag funderar. Men har ingen aning hur man skriver eller säger?
Är inte helt hundra än om jag ska börja jobba lite då eller vänta tills jag har tränat upp kroppen mer och fått bort mer tankar och kan fokusera mer.