Nästan just kommit hem efter att ha varit och kollat på Emil och Sebbes fotbollsmatch. När jag satt och kollade var de ända jag kände var den där saknaden efter att få spela själv, att få känna den där glädjen ilaget som man ser ute på planen. att få göra något man verkligen tycker är roligt, tro de eller ej men de är faktiskt mycke mer än att bara springa efter en boll.

De jag ångrar är att jag inte höll i och tränade med killarna ett år till, inte spela match men bara träna och sedan börjat i ett lag här i sundsvall på engång. hade varit så grymt kul. då kanske jag inte heller hade haft dom här problemen i rygg, nacke och knäna?

Men alltid finns de jämnt ett "tänk om" men för de är de väldigt synd att man inte tog den chansen. för jag saknar att inte ha ett intresse längre. jag vill hålla på med någon sport, men de känns försent att ta upp fotbollen igen.....
och framförallt känns de försent att göra något åt saknen nu när jag inte vet hur länge jag blir i barcelona..

men nu ska jag mysa ner mig i soffan i min ensamhet med tända ljus, nötter och ett stort glas mjölk och kolla på ensam mamma söker och mamma mia.