Jag tyckte verkligen att de va min tur nu att åka på räkmacka att jag för en gång skull kunde få ta en lätt väg. Men jag kan bara tacka så hjärtligt till viva för att dom sa nej till något jag önskade mig högst just nu. Att dom tog bort mitt ljus i tunneln. Jag tackar så hjärtligt att dom prioriterade bort mig pågrund utav att jag slet i gymnasiet för att få mitt slutbetyg. Och istället räcker fram sina händer till dom som skolkade, knarkade och söp istället. Ja de känns ju riktigt rättvist. 

Det här var mitt trumfkort för att få stå på mina egna ben föeförsta gången på 2 år, att få ta nästa kliv för att bygga mig en framtid, för att få känna mig frisk!

Nä vem säger igentligen att något ska få va lätt, efter en stor skur duggar de ju.. nä dags att slipa på B och C planerna.

De är så sjukt att tiden gått på så fort när jag näst intill stått kvar och ibland känns de som att jag fortfarande lever i samma bubbla. 

Fysiskt har jag verkligen gått vidare, men psykiskt är jag ärrad för livet. De jag verkligen har insätt är att de blir bättre med tiden men denna tid komma jag alltid ha i mina tankar. Jag påmins dagligen av min resa. Inte bara dom här dagarna då datumet har en stor betydelse utan de är varenda dag. 

Dagen har varit tung men som tur är så är den över om 5 min ;) 

För er kanske de är vanliga skämt och inte alls tycker de är nå fel, men FÖR MIG är de som att någon tar en kniv och skär upp mina ärr som börjat läkt! 

Nä nu har jag fått lättat mitt hjärta nog för ikväll..