Blev en PW och träningspass B idag eftersom jag ska iväg och träffa Ingrid på eftermiddag. Då jag inte kan följa med dom andra å springa. blir för lat när jag ska försöka springa på egen hand, måste ha någon som säger åt mig å kämpa ;)

Efter dagens PW så känns 8km långt borta att ta sig igenom om bara 1,5 månad. Men man kan inte göra något annat än sitt bästa, så bara att fortsätta att kämpa. Dock vet jag ju också att jg har inte heller tränat så tårarna sprutar och blodsmak i munnen under den här tiden, för jag vill träna så de är roligt och känna att jag inte ledsnar.

Var iväg på café station igår med ung cancer och de känns lika skönt som förra gången efteråt då man fått öppnat sitt hjärta och vågat pratat om sånt som tynger en.