Ville inte kliva upp i morse när väckarklockan ringde. Är helt slut efter denna helg. jag som inte ens druckit och festat riktigt på ett år, så nog är de inte konstigt att man är sliten efter tre dagar konstant supning! men jag har haft så sjukt förbannat roligt. Denna gång fick jag vara med dom som betyder mest och bara få känna lycka! inte som vårforum när dom andra fick va där medans jag låg i en sjukhussäng och pumpade in cellgifter i kroppen. nej nu är vi på banan igen, dags att leva upp till de också!


Hade lovat mig själv att känslorna inte skulle ta över, att jag skulle ta de lugnt med alkoholen eftersom jag inte visste hur jag skulle reagera. Allt gick riktigt bra tills sista kvällen, jag försökte hålla emot men när någon annan förklarar känslorna med ord som känns komma ifrån min egen mun, brast de. jag var inte så stark att gå fram som dom andra, jag var inte heller så stark att klara av att vara i rummet hela tiden, de vart bara försvårt, mycke för att jag inte är så stark att kunna säga dom orderna själv. Jag är inte så tapper att kunna ropa på hjälp framför mina kompisar. Känns som att alla har glömt vad jag gått igen, att ingen förstår att de inte är lätt att gå vidare. Men har väl en viss del mig själv att skylla för att jag inte kan stå och uttrycka mina känslor...

Kom för en stund sen hem ifrån ett möte med psykologen, känns riktigt bra att prata med henne. Behövdes verkligen efter den här helgen.

Nu blir de sängläge tills de är dags att gå och handla lite.