Min vistelse i Umeå gick bra, första dagarna hände det inte mycke, apparater som gick sönder, undersökningar som inte kunde göras och dom kunde inte säga exakt vad jag hade för något. Men på onsdagen kunde dom ge mig beskedet att jag har Gulesäcks tumör/yolk sac tumor. Detta är en väldigt ovanlig cancer då bara 2% av alla som har äggstockscancer får det här. Det är en elakartad cancer men de är väldigt bra odds på att dom kan bota mig helt i från den här sjukdommen. Vilket gjorde att vi alla, framför allt jag själv kunde pusta ut en gnutta och få tillbaka viljestyrkan.

Jag vet att vem som helst kan läsa de här, men jag vill slippa alla missförstond, alla som ska spekullera runt saker och ting. för vet ni, jag bryr mig inte ett skit hur andra har mått, vad andra har haft för något. Det här är min fajt, min egena verklighet.

Det ända jag och min familj vill när jag får vara hemma är att leva som vanligt. Slippa tänka på sjukdommen för ett ögonblick. För hur eländigt de ännu känns så vill jag göra saker som gör mig glad. för de är den glädjen som ger mig styrka sedan när jag kommer till Umeå och de är den styrkan som gör att jag en dag blir friskförklarad,

Att allt kan förändras helt över bara några minuter, är helt ofattbart men de är just de som hänt. Hela livet vändes upp å ner och just nu sitter jag i en sitts jag aldrig trodde jag skulle sitta i, iaf inte på dom närmsta 40 åren.