Underbart väder, oslagbart mysig sönda kväll i går med grabbarna, humöret på topp. nu tar jag på mig skorna och går ut och går i fin vädre och senare se om man kan avvärka något varv med längdskidorna efter att inte ståt på dom på över 10 år nästan. kan bli väldigt intressant faktiskt. 

Pratade nyss med denna babe, att bara få höra henne säga hej fick mig både att gråta och att må så sjukt bra. Hon är den ända som verkligen förstår mig och den ända jag verkligen kan kalla för äkta vän rakt igenom! hon är bara bäst min honey. ska se till att jag snart kan komma och hälsa på dig!

Efter att ha hatat alla hjärtans dag så länge jag kan minnas eftersom den dagen bara beskriver vilka som är ensamma vargar eller upptagna tuttepuvor. fick jag svart på vitt att man inte behöver ha en underbar fin man som uppvaktar en med blommor och choklad för att en sån dag inte ska vara värdelös, utan att en vän kommer på fika och ger en en röd fin ros och filmkväll in på små timmarna med grabbarna får en att tänka att man har de förjäkla bra som singel. vad kan man klaga på när man har sådanna fina vänner som bara gör en så fruktansvärt varm inombords?

nä nu ska jag fortsätta ha mitt leende, lyssna på min och lentans spellista på spotify och tagga för lite jobb i kväll då förklädet ska på och chokladbollar och chokladmuffins ska göras :)

ibland önskar jag att jag valde annorlunda i vissa situationer, att jag valde de som känndes bäst då istället för att tänka på framtiden så mycke.. de har redan gått till mitten av februari vilket innerbär att jag varit hemma i sverige i två månader.
Det går inte en dag utan att jag funderar på att flytta tillbaka till Barcelona och fortsätta därifrån jag slutade. men fast att jag tänker, funderar och längtar.. vet jag att jag inte kan åka ännu, att jag inte kan lämna allt här hemma just nu, det händer för mycke och jag behövs här nu för mina nära.

Men efter de, vad händer då, har de gått förlång tid jag varit borta för att kunna återvända? är det verkligen barcelona som ska få bli nästa äventyr eller är de dags att bredda sina vingar ännu mer och se vad andra ställen har att bju på? finns mycke framtiden ska få visa mig... men jag hatar att jag fortfarande grubblar på att jag lämnade barcelona för tidigt.

men tills att jag kan fly bort igen så äre dags att leta jobb.... suck.

Jag trodde aldrig den här dagen skulle komma, du skulle ju finnas där för alltid. min sista kram jag fick ge dig igår när jag skulle lämna dig där du låg. På något vis kände jag att de var sista jag fick ge dig. Jag ville aldrig släppa taget. När jag var vid hissen och tårarna började falla hårdanre ner för min kind, var det bara en take i mitt huvud... att jag ville bli liten och krypa ner i sängen bredvid dig och hålla om min älskade morfar, min kära vän.
Jag hade så mycke jag skulle vilja talat om, men min röst svek mig, jag kunde inte, jag höll dig hårt i mina armar.... men gud vad arg jag är på mig själv att jag har så svårt att säga de jag jag känner inom mig. Allt du betyder för mig, allt du gjort för mig, jag har så mycke att tacka dig för... men morfar i ditt sinne du visst de väl?

Jag ångrar så mycke jag skulle kunnat gjort annorlunda, så många gånger jag haft chansen att kommit och hälsat på er, men gud, de är så lätt att tänka så här nu, men jag kan inte sluta straffa mig själv för att inte ha tagit mer tid till dig.

Men snälla gud, vad händer nu? vart ska jag ta vägen? för mycke ha hänt nu så jag vet varken ut eller in. Jag vill göra som jag alltid ha gjort, men jag vet att jag inte kan fly den här gången. Jag vet att jag måste finns här för min familj, för jag vet vad som komma skall.  men jag orkar inte, jag går itu....

jag har suttit hela kvällen för att hitta din text i en låt. Men det är för svårt, det finns inga ord som räker till. Det ända jag får till är små meningar jag hittat lite här och där. kanske jag någongång får till min egna text av de?

Jag gruvar mig så för att gå upp och sova själv på mitt loft.. men jag vet att de är lika bra att kämpa på ifrån början. för allas skull, jag måste va stark.

jag är så glad att jag fick va hos dig din sista dag, att jag var den sista som fick ge dig en kram... jag älskar dig för alltid och jag vet att du står och väntar på mig när min tid är kommen..

Jag vet hur väl du trodde på att livet redan är förbestämt när den är över, när de är dags att flyga vidare, men när vet jag att de är min tur, när får jag komma upp till dig?

Jga orkar inte de här, jag går itu!!!!!