Två år idag!
8 maj... Två hela år har gått sedan jag satt där ute på balkongen och små åt av en sallad mamma hade med sig till sjukhuset. När sista dropparna utav cytostatika åkte in i min svaga lilla kropp och deoppställninhen började pipa för sista gången! (Dock visste jag inte precis då att de var sista gången, men jag viste att de fans ett hopp).
Allt kändes så nyss, på ett sätt är de så skrämmande att de gått så fort. Tänka sig att de är bara 3 år tills jag är friskförklarad. (om allt går som planerat de vill säga) Dock tror jag aldrig jag komma kunna känna mig helt säker och trygg nå mer.. Men ingen kan ju neka häller om man vill åka och kolla sig efter dom här 5 åren har passerat :)
