731 dagar..
Idag har jag varit sjukskriven i exakt 2 år, vilket också betyder att jag och mitt första ärr firade 2 år tillsammans nu kl 22. Helt sjukt att tiden har gått så snabbt, jag mins varje sekund av den dagen, kan fortfarande känna den obeskrivliga smärtan i magen. De komiska var att jag tyckte fe va så jobbigt och svårt att repa sig efter bra den operationen, men då hade jag inte en aning om vad som väntade mig..
Jag tyckte verkligen att de va min tur nu att åka på räkmacka att jag för en gång skull kunde få ta en lätt väg. Men jag kan bara tacka så hjärtligt till viva för att dom sa nej till något jag önskade mig högst just nu. Att dom tog bort mitt ljus i tunneln. Jag tackar så hjärtligt att dom prioriterade bort mig pågrund utav att jag slet i gymnasiet för att få mitt slutbetyg. Och istället räcker fram sina händer till dom som skolkade, knarkade och söp istället. Ja de känns ju riktigt rättvist.
Det här var mitt trumfkort för att få stå på mina egna ben föeförsta gången på 2 år, att få ta nästa kliv för att bygga mig en framtid, för att få känna mig frisk!
Nä vem säger igentligen att något ska få va lätt, efter en stor skur duggar de ju.. nä dags att slipa på B och C planerna.
Mina kommentarer
Trackback
